En dag i Adidas-tecken!!

Idag tränade vi på Söderstadion i snön, sen bar det av för en timmes autografskrivning i Adidasbutiken vid Hötorget. En hel del folk som ville ha tröjor, planscher och kort signerade.

När man är på landslagssamlingar är det träningarna och matcherna som ligger i fokus. Det är taktiska direktiv och man slipar på det egna spelet. Det är en del teori om kvällarna där man tittar på motståndare, bilder från förra matchen och kanske på matchsekvenser från tidigare matcher, där man vill belysa något speciellt.
Det kan också dyka upp marknadsaktiviteter som idag. Vi var sju spelare som åkte efter lunchen till Adidasaffären i Stockholm, vid Hötorget.
Där sitter vi och skriver autografer, signerar planscher och diverse andra saker som besökarna har med sig. I lite drygt en timme får alla de fans som vill komma förbi och kanske bara säga hej, eller ta ett kort med oss.
Det brukar ofta vara väldigt uppskattat.

Just idag har vi dessutom tränat i snökaoset, eller kaos och kaos, det snöade rätt mycket under senare delen av träningen.
Sverige när det är som allra bäst.

Nu sitter jag mest och väntar på att det ska bli middag, det är alltid så sjukt bra mat här.
Jag brukar säga det till Maria när jag ska iväg på dessa samlingarna, att det är maten och sovandet som är det man ser fram mot mest hahaha. Fotbollen och alla goa kompisar är bara en bonus.
Nä, så är det såklart inte, men om dom inte vet det här på hotellet, så säger jag det nu.
NI GÖR RIKTIGT BRA MAT...

Ikväll blir det lite teori och sen har jag nog tänkt kolla på lite film. Eller kanske nån serie, har ju lite tid att döda på kvällarna. Ett tag satt vi och spelade TV-spel, men nu finns det bara två kontroller och ingen har orkat fixa nya, så jag låter dom andra spela.
Nu är det dags att spela lite FM igen. Crystal Palace är det jag spelar med, inte Cardiff som jag såg att jag hade skrivit förra gången. Cardiff fick jag som förslag av Sella, men när jag spelade på försäsongen la spelet helt plötsligt av. Givetvis hade jag glömt spara och därför orkade jag inte köra samma igen, så då fick det bli C.Palace istället.
Det går helt ok, ligger 4:a efter 22 matcher, så jag siktar på Play-offspel fram i maj. På spelet alltså, inte maj i verkligheten.
Köpte mig själv för 15 miljoner, ett sjukt överpris för en spelare som var kass förra året, men vad ska man göra. Jag har ändå gjort lite mål och assists och tillsammans med André Moritz och Wilfried Zaha har Palace en stark offensiv..

Nog om det, jag har fått en del förfrågningar om tiden i Djurgården. Jag lovar att jag ska skriva om det också. Det var en kanontid i mitt liv så det kommer bli en svår text att skriva. Jag vill få med det mesta, men jag ska försöka fixa det så bra jag kan.
Träffar på folk här uppe i Sthlm som frågar när jag kommer tillbaka, det är jätteroligt att folk verkar uppskatta det jag gjorde här uppe.

Nu blir det en dusch och kanske nån halvtimme på cykel, gäller att trampa igång kroppen igen efter helgen.
Må väl mina vänner

Lördagsmiddag hos mamma!

Efter en matchförberedande träning med mycket skratt och soligt väder, var det dags för hela familjen att åka hem till mamma Kerstin för att äta lördagsmiddag.
På bordet stod jordärtskockssoppa som förrätt och kokt potatis med en jättefin ugnsstek som varmrätt. En helt fantastisk chokladfondue avslutade. 

Man behöver aldrig vara orolig för att inte bli mätt hemma hos mamma. Även om jag nödvändigtvis inte är någon superfan av kokt potatis. Min syster Charlotte och hennes familj var också på plats och det betyder fullt ös på alla kusinerna. När syrrans barn Neo, som är 6 år i augusti och Ellie som är snart 10 månader, drabbar samman med våra Lucas 5 år och Lion 20 månader, så förstår ni själva att det är hela havet stormar i mammas hus.
Lucas och Neo vänder uppochner på halva huset, medan Lion och Ellie mest kladdar ner överallt, mest Lion idag skall dock tilläggas.
Det var två trööötta grabbar som nästan somnade i bilen hem.
Här hemma är allt sig likt, fastän det är lördagskväll.
Maria sitter med sin Ipad och läser diverse bloggar, medan jag sitter med Football Manager.
Just nu är det Cardiff som gäller, men det går sådär ska sägas.. Jävlar vad det spelet kan göra mig irriterad.

Imorgon är det dags för den avgörande gruppspelsmatchen mot Kalmar. Att vi alltid får Kalmar i Svenska Cupen. Om jag minns rätt har vi mött dom 2007, 2008, 2010, 2011 och 2013. Fem av sju säsonger sen jag kom till Blåvitt. Helt sjukt faktiskt.

På måndag är det sedan dags för mig att dra upp till Stockholm och ansluta till VM-kvaltruppen.
Det är alltid lika fantastiskt att få vara med i landslaget.
Jag kommer ihåg när man var alldeles färsk och var skitnervös och knappt vågade röra bollen.
Jag var så dålig på mina första samlingar att jag tänkte att detta med landslaget var inget för mig. Jag tänkte att de andra måste tycka att jag är skitdålig. Detta var väl runt 2004-2005 och sen blev det ett uppehåll till 2009 innan jag kom med igen.
Då gav jag mig den på att aldrig vara nervös igen, lite spänd och förväntansfull är man alltid, men aldrig så det ska gå ut över mitt spel. Det är fortfarande inte jag själv som bestämmer att jag ska vara med, så varför bry sig om vad andra tycker. Jag älskar att vara med och kommer ge allt varje gång.
Jag tycker själv att jag gjort det bättre sen dess, sen är det fantastiska spelare som jag tränar med, så det är inte lätt. Jag njuter varje dag och det är en dröm som gått i uppfyllelse.

 

  Jag och Antonio di Natale

Men som sagt, Kalmar imorgon är det som fokus ligger på nu, så snart är det läggdags.
Maria, ni vet hon som är Blåvitts viktigaste kugge, hon låter mig sova till jag vaknar.
Sen blir det frukost, en promenad med familjen för att komma ut lite, sen lunch..
Iväg till samlingen och då kopplar man verkligen på. Även om jag gärna är avslappnad fram till inmarch.
Så skulle någon se mig fjanta lite på uppvärmningen eller inte verka riktigt fokuserad, så är det bara mitt sätt att förbereda mig. Alla kör sitt eget race och detta funkar för mig. Jag kan inte vara superladdad en timme innan match, då rinner all energi ur mig för tidigt.

Jag hoppas vi får fullsatt imorgon, publiken är superviktig i denna typen av matcher.
Det kan betyda det där sista lilla mot slutet av matcherna.
Vi är ju dock bortskämda med fantastiskt stöd, så jag är inte orolig.

Vi ses på Valhalla.. Må väl vänner

Grabbdag!!

När mamma Maria drar till Ullared, då dansar killarna på bordet. Eller nåt..

Idag har det varit en dag helt i killarnas smak. Först hämtade jag grabbarna på förskolan vid 14-tiden, sen drog vi direkt till Barnhuset i Gamlestan, vid gamla Göfab, för er som kan ert Göteborg.
Där blev det mellanmål med pannkakor innan vi kastade oss in i bollhav, lekdjungeln och hoppborgar. Lucas älskar det där stället och Lion börjar så smått få glädje av det också.

Efter lekandet bar det av hem till min lillasyster Charlotte för att leka lite med kusinerna Neo och Ellie. Farmor Kerstin kom också dit och lekte lite.
Lucas och Neo är nästan lika gamla så dom leker kanonbra tillsammans. Idag blev det studsmattan som fick sig en omgång.

När det sen var dags för oss grabbar att dra sig hemåt, åkte Lucas med farmor i "den lilla bilen" och Lion med mig.
Väl hemma var det läggdags för "mini". Han somnade rätt snabbt, men sover lite oroligt. Ibland kan det vara så att Maria får vara vaken mitt i natten. Men eftersom hon är IFK:s viktigaste spelare, så gör hon det så gärna.
Nu sitter jag och Lucas och kollar på fotboll, eller jag kollar fotboll och han på Rosa Pantern på
Youtube.
Allt som allt en kanondag för oss grabbar, så får vi se när Maria kommer hem om hon hittat nåt gött på Ullared. Det brukar inte vara några problem dock..

Må väl vänner !!

Ibland brukar jag sitta och kolla på mina mål på Youtube. Det gör jag för att peppa mig själv. Det finns mycket att vinna på det tycker jag. Jag får lite bättre självförtroende och jag ser mig själv i situationer där jag försöker komma ihåg känslan. 

Men det finns mycket annat på Youtube också. Här kommer några av mina favoriter..

Första klippet är från Tom Fletchers bröllopsmiddag. Fletcher är medlem i bandet McFly och han tar det här med bröllopstal till en helt ny nivå..

Uppladdad av Tom Fletcher

Detta klippet är från en Kung Fu-audition, där personerna inte har greppat detta med självkritik riktigt..

Uppladdad av Shawn Watson

Sista klippet kommer från en skolmatch i basket från USA. Beskrivningen är överflödig, kolla bara på klippet så förstår ni!!

Uppladdad av EPISDTVStudios

Här var några av mina favoriter, det finns så oändligt mycket härliga, roliga, känslosamma och coola klipp. 

Hoppas det var några av er som inte sett dessa, eller kanske inte allihop i alla fall..

Må väl vänner!!

Denna helgen var grym!!

Om förra helgen handlade om kontraster och sjukhusbesök, så var det något helt annat denna helgen.
En härlig dag på badhuset med familjen på fredagen. Födelsedag och presenter på lördagen. Tre mål och ett ass och tre sköna poäng mot Nyköping, Liverpool vinner mot Tottenham och jag och Hannes kollar på Argo, som visade sig vara en grym film på söndagen. Man kan ha det sämre!!

Vilken helg!!

Snacka om att en helg kan innebära en resa mellan himmel och helvete. Från att ha varit tvungna att ta Lucas till akuten med befarad blindtarmsinflammation till att sitta med datorn och spela Football Manager när de andra i familjen sover.

Som sagt, fredagskvällen avslutades med att Lucas, vår äldste son fick väldigt hög feber och väldigt ont i magen. Jag är ingen doktor, men nog känner man igen symptomen på en inflammerad blindtarm.
Med facit i hand var det inte så, utan en infektion i halsen, som satte sig på lymfkörtlarna i magen. Ni vet dom där som man kan ha sjukt ont i, precis under käken, när man är förkyld, fast dessa satt tydligen i magen. Jaja, ni fattar.

Så efter 4,5 timmes sömn och en del oro och stress, var det sedan dags för match i Svenska Cupen på lördagen. Två mål och tre poäng senare, har jag en sjukt jobbig matchuppladdning att fortsätta med. För inte ändrar man väl ett vinnande koncept. Eeehh, jo..

Tillbaka till sjukhuset, bara för att få ta med lilleman hem igen över natten. Han mådde bättre och kunde åka hem, fruktansvärt skönt. Det räcker med sjukhusnätter för vår del nu.
Hemma igen ser jag att Luis Suarez har hängt hatten och Liverpool vann med 4-0, samtidigt som Frölunda slagit Skellefteå. Muy Bien på båda grejerna.

Söndagen börjar med en tripp till sjukhuset för att kolla upp Lucas en gång extra innan vi vågar ropa hej. Men värdena blir ständigt bättre och nu blir det penicillin i 10 dagar, för att få bukt på halsen. Konstigt nog en hals som inte gör det minsta ont.

Söndagen avslutas med att jag och Sella öser beröm över varandra, efter hans mål mot AIK och mina mot Brage.
Löjligt? visst...
Töntigt, såklart... men jävligt roligt och det är snacket med honom jag saknar mest.

Stort tack till min mamma som ställde upp som barnvakt till den minste fisen och till Ann-Marie och Pia för era insatser under helgen.
Nästa helg blir det gruppfinal i Nyköping efter deras lilla knall mot Kalmar!!

Ses nån gång!! Ha det bra

Tänk om..

När jag nu skriver till er, är det efter en tids fundering.
Är detta med blogg nånting för mig? Har jag tiden och orken att leverera det som mina läsare vill ha? Är jag överhuvudtaget intressant att läsa om?

Jag tror att jag gick in detta bloggträsk med en del förutfattade meningar. Jag ville nog gärna skriva en krönika i varje blogginlägg. Jag vet att jag kan skriva ganska bra texter när jag lägger manken till, men orkar jag göra det vecka ut och vecka in?
Jag läste Erik Nivas blogg om Bradford-supportern som överlevt en eldsvåda och sen dessutom fick handskas med det helt fruktansvärda i att ha ett cancersjukt barn. Jag grät, skrattade och knöt näven under de få minuter av mitt liv det tog mig att läsa, men jag fick samtidigt klart för mig vad det är som gäller.

En, kanske två gånger om året är vi i IFK Göteborg på Astrid Lindgrens barnsjukhus och försöker göra nytta. Jag hoppas och tror att vi gör det. Vi möter människor som har fått ta den tuffa delen av livet.
Småpojkar som har varit med om mer än vi "friska" bara kan våndas över.
Tonårstjejer som både besegrat cancer och hjärtproblem av ren vilja.
Jag tyckte själv att min semester med Lucas olycka, visade mig stunder jag aldrig skulle vilja att min värsta fiende ska behöva uppleva. Och då är det lyckligtvis, med facit i hand, ingenting mot vad dessa tappra ungdomar och barn tar sig genom varje dag.

Kontentan av det hela är att jag fått perspektiv på allt, jag vet att jag har det bra och att andra inte har det lika bra. Tanken är densamma varje gång man kliver ut från sjukhuset, men man kliver otäckt lätt in i samma vardag igen. Denna gången hoppas jag att jag och kanske nån med mig, kan få sig en tankeställare om vad som verkligen är viktigt i livet.
Jag hoppas att jag fr.o.m nu kan kliva upp 05.45 utan att vilja söva mina barn, jag hoppas att jag varje dag på träningen tycker jag är lyckligt lottad som får spela fotboll i IFK Göteborg, jag vill kunna uppskatta att jag någon gång är ledig mitt i veckan och kan hämta barnen på dagis tidigare än väntat.

Jag vet också att mycket av det jag skrivit är saker man kommer tänka på i ett par dagar, att jag mot slutet av veckan kommer gå och vara skitnervös inför Bragematchen.
Att jag som vanligt kommer "glömma" ringa min farfar och farmor, trots att farmor är sjuk.
Med en enda anledning, jag är så sjukt nervös över att jag inte säger rätt saker.
Vad ska jag säga? Hur börjar jag?
Jag är så dum, osäker, feg, självisk och allt annat du kan komma på.
Men i morgon är det jag som hälsar på pappas föräldrar, med Lucas och mitt dåliga samvete.
Nu vet ni alla det, så jag kan inte backa ur.

Så det som gäller är att jag kommer skriva mer kortare texter i bloggen, kanske lägga till lite mer dagliga aktiviteter. Kanske inte försöka redigera alla ord, formuleringar och stycken.
Om jag inte skriver grammatiskt riktigt så kanske det är för att jag inte är någon journalist.
Jag kan, jag vill, men jag orkar inte alltid..

Hoppas detta inlägg kan få någon att tänka lite annorlunda, om inte så fine!
Jag försöker!!

Må väl!!!