09.30 på fredagsmorgonen gick flyget från Landvetter till Stockholm. Med på flyget var Jakob Johansson, Anders Svensson och Viktor Claesson, säkert nån mer också eftersom flyget var fullt..
Efter tre timmar på Arlanda, lyfte vi sedan för en 10 timmars-resa mot Bangkok. Eftersom det är sex timmars tidsskillnad ställde jag fram klockan direkt efter starten, så istället för 13.40 blev klockan direkt 19.40.
Efter ett par timmar var det ju då dags att försöka sova.
Ni som försökt ställa om kroppen vet hur svårt det är att faktiskt försöka sova för natten, när klockan egentligen är sex på kvällen. Men för att försöka slippa den värsta jet-lagen, så gav jag det ett försök.
Klockan 03.20 vaknade jag igen efter tre timmars sömn, mer än så blev det inte.
Då var det bara att plocka fram datorn och kolla lite filmer och serier. Det hann bli några
Big Bang Theory-avsnitt innan det var dags för frukost.
Vi landade i Bangkok 05.25, då var det trötta spelare och ledare som gick rätt in i nästa väntrum för att klockan 08.00 flyga vidare mot Chiang Mai.
Efter drygt en timmes förseningar, landade vi till slut i staden vi ska lära känna den närmsta veckan.
Hotellet låg tack och lov bara 10 minuter bort och det var nog bra, för vi gick direkt och åt lunch och sen var det välbehövlig vila för alla inblandade.
Senare på dagen var dags för en lätt träning för att få röra sig lite. Som alltid är det bra stämning och mycket skratt på dessa samlingar. Vissa har varit med mycket, andra inte alls, men det verkar inte spela någon roll.
När landslagströjan åker på, är alla kompisar, oavsett klubbtillhörighet.
Efter träning, middag och lite teori var det sedan äntligen dags att få gå och lägga sig på riktigt.
Football Manager åkte fram på datorn för att få den där äkta tröttheten i kropp och ögon innan läggdags, "Sella" vet precis vad jag menar. Han har sett mig somna med datorn i famnen ett antal gånger.
Efter en försäsong med Torslanda, som numera ligger i Div 1 Södra på spelet, la jag ifrån mig datorn, plockade fram mobilen och spelade på den tills jag till slut somnade runt 22.00.
08.10 var det väckning och morgonpromenad med Pär Hansson och Anders. Egentligen var det väckning 08.00, men den här kroppen var inte ens nära att reagera på väckarklockan, så när Anders istället fick messa att dom skulle gå nu, blev det fart på benen. En halvtimmes promenad och sedan frukost, gjorde susen och nu är jag inte längre i det zombie-liknande tillstånd som mestadels infann sig igår.
Om gårdagen var jobbig, så fanns det ljuspunkter.
Lucas, min son, fyllde igår 5 år. Shit, fem år gammal redan! Var har tiden tagit vägen?
Det känns som om det var igår jag körde Mölndalsvägen fram mot sjukhuset, för att senare på natten, exakt 03.44 den 19 januari 2008, hålla min son i famnen för allra första gången.
Den långa, men väldigt långsamma resan hem från sjukhuset till ett nytt liv där två hade blivit tre.
Alla galna upptåg den lille grabben redan bjudit oss på, han har varit nyfiken från dag ett och det har inte blivit mindre att göra, allt eftersom han har blivit äldre.
Han har kört ner sin gåstol för trappan, han har ramlat och fått ett jack i hakan och den senaste incidenten var ju på något sätt kulmen för allt som hänt. Men han klarar sig, det är en tuff kille vi har.
Men man känner sig lika hjälplös varje gång något händer med ens barn.
Det var jobbigt att inte kunna vara hemma på Lucas födelsedag, men jag får ta igen det när jag kommer hem sen. Han lät helt överlycklig i telefon över sina Angry Birds-presenter. Den lille mannen älskar sina Angry Birds. Det är spel, täcken, leksaker och när det ska ritas och målas är det bara en sak som gäller.
Hur som, jag älskar mina barn och nästa gång är det lille Lion som fyller två år. Fast först ska mamma och pappa fylla 31. Fastän vi ser ut som 25 fortfarande. haha
Ha det nu så bra allihop. Vi ses och hörs snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar