GOTT NYTT ÅR

Hej allihop därute.

Idag går vi alla i våra egna tankar om hur det nya året ska bli. Man funderar på nyårslöften och hur man just detta året ska lyckas hålla dom.
Jag har slutat lova saker på nyår, för det blir oftast väldigt öppet för tolkning.

-Jag lovar att hjälpa till mera här hemma..

Jämfört med vadå?? Jag gör inte jättemycket nu, så att göra mera är egentligen ganska lätt och borde vara självklart.

- Jag ska försöka sluta vara gnällig på träningarna och försöka ge konstruktiv kritik istället..

Det lär ju bli bättre hela tiden, men det beror ju också på vem man frågar. Folk som klarar av att få lite skit, bryr sig inte, medan folk som inte gör det kommer tycka att ställa krav är att gnälla. Men visst, det är ju en sak jag kan utveckla väldigt mycket.

-Jag lovar att vi inte ska bli sjua i år..

Jag hoppas och tror verkligen att vi ska kunna göra ett bättre år. Det lär inte bli lika mycket omsättning på spelare och nu vet alla vad som händer om vi inte är på tårna varje match. Jag trodde själv att vi skulle kunna matcher på enbart kvalité och enskilda prestationer. Nu vet vi alla att det inte räcker.
Men samtidigt har jag trott på bättring varje år.
Det är ju trots allt så att jag inför varje år tror att vi ska ha hittat nyckeln till ett framgångsrikt år. Det måste jag ju göra, vi har spelat kanon många försäsonger, för att sedan inte riktigt klara av tävlingsmatcherna lika bra.
Nu är det dags för ett nytt år och jag tror lika mycket på laget 2013 som jag gjorde i fjol.
Det krävs givetvis vissa justeringar, men jag ska göra allt för att själv vara på topp 2013 och hjälpa laget bättre än 2012.
För jag vet ju att det framförallt är jag som måste visa vägen, dels för att jag är kapten och även för att jag vet att jag kan göra 20 mål i Allsvenskan. Det vet jag..
Men det handlar om att låta prestationerna sköta snacket, så därför väljer jag oftast att inte sticka ut hakan, varken när det går dåligt och framför allt inte när det går bra.
Jag tror man har igen det i längden. Men sätta press på mig själv måste jag göra, annars blir man aldrig bättre.

På hemmafronten har jag många saker som jag absolut kan utveckla.
Jag är lat, hjälper inte till alls så mycket som jag borde och jag har väldigt svårt för att planera och organisera.
Men jag är också väldigt snäll, leker mycket med barnen och lagar en del mat. Och jag försörjer familjen, så hade det varit 1910, tror jag jag hade varit idealmannen. Fast jag har ingen aning om hur det var 1910 skall sägas.

2013 är som sagt runt hörnet, jag hoppas att ni alla som läser min blogg fortsätter göra det.
Denna första tiden har varit en prövoperiod, hur tycker jag det är? hur mycket ska jag skriva? vad ska jag skriva om?
Nu vet jag lite mer och därför kommer det också att komma inlägg mer frekvent. Jag kommer att skriva om vardagliga händelser, men även försöka fördjupa mig lite i större saker.
För alla er som vill läsa inside om IFK Göteborg, så måste jag göra er besvikna, jag kan inte släppa så mycket om det, för det är en gyllene regel att det som händer i omklädningsrummet stannar där.
Därmed inte sagt att det inte kommer dyka upp nåt gött.

Jag kommer försöka få in lite videobloggar, främst kanske intervjuer eller mer diskussioner mellan mig och mina vänner. Jag ska också försöka få lite familjesnack med mina barn och resten av familjen.

Den kommer givetvis handla en del om mina intressen kring Sävehof, Liverpool och Football Manager.

Sen är jag fortfarande nyfiken på det ni vill läsa om, allt kanske jag inte kan tillgodose, men jag ska försöka få med det mesta.

Avslutningsvis vill passa på att tacka alla er som läser bloggen, alla er som lämnat kommentarer och åsikter, det är för er jag gör detta.

Till alla mina vänner och all min släkt och till alla er därute önskar jag och min familj ett GOTT NYTT ÅR!!!
Hoppas 2013 blir ett fantastiskt år för just DIG!!

Mitt inlägg skulle egentligen handla om Liverpool och julfirande.
Fredrik Bremberg såg till att det inte riktigt blev så.
Till "Linkan" vill jag bara säga:

Så grymt bra gjort av dig att säga ifrån. Det finns en del människor som tror att man kan komma undan med precis vad som helst, så länge man är på idrott. 
Jag är med dig till 110%. 
Få bort idioterna som skrämmer våra barn. Hoppas ni som känner er träffade tänker till en gång extra, innan ni häver ur er en massa skit.

Men precis som Fredrik påpekade, finns det en majoritet av fans som älskar att stötta, peppa, kritisera och leda sitt lag framåt. 
Ja, jag skrev kritisera, för det kan faktiskt också bidra. Om man gör det på rätt sätt.

Jag har varit med om missnöjda fans. Alla som håller på Blåvitt vet ju att det var en incident på Skatås under 2012.
För mig var det ingen stor grej, jag har varit med om värre.
Inte på träningen kanske, för det var första gången.
Men jag förstår att våra supportrar var missnöjda. 

MEN... det finns så mycket bättre sätt att visa det på..

Det sa jag till de fans jag pratade med på Skatås och det kommer jag alltid att hävda.
Om någon vill att jag ska skriva mer om detta nån annan gång, så kanske jag gör det. Men annars så lämnar vi det nu.

Jag spenderar hellre 100 ggr mer tid åt de människor, som skickar mail, stannar mig på stan eller t.o.m skickar skrivna brev till mig.
De som skriver om lösningar, taktiker, nyförvärv, idéer på hur jag ska börja göra mål igen. Det är klart att det kan vara hur jobbigt som helst ibland. Men man får ta det bara. Många som skriver kan vara positiva i sitt "negg"..

- Men dö, jag älskar Blåvitt, så du måste börja leverera igen, annars kan du lika gärna spela mittback som farsan din...
- Fan vad bra du är, men borde inte du vara hemma och träna avslut så vi kan vinna det där jävla guldet!!
- Tobbe, en sak ska du veta, jag skiter i hur dålig du har vart i år. Jag gillar dig ändå!!

Tack..ööh, tror jag..

God fortsättning mina vänner!!

PS: Liverpool-inlägget kommer. Jag kände bara att jag inte riktigt orkade idag, med tanke på att Bjärs och Sella bombarderat mig med hånmess efter förlusten idag. Faaan!!!

Denna helgen har varit hektisk. Det började med hockeymatch och julfest i fredags, för att sedan fortsätta med lite julfirande hemma hos pojkarnas morfar med släkt och vänner på lördagen. Söndagen har gått i lugnets tecken. Maria och grabbarna var ute och lekte lite i eftermiddags, då passade jag på att fixa maten.

Ett av mina stora intressen är just mat. Ha ha ha, Sella och ni andra, jag vet precis vad ni tänker.
Men allvarligt, jag tycker om att laga mat, att hitta på egna grejer med enkla rätter. 
Idag blev det Ravioli med svamp, parmesan och bacon i carbonarasås och till det ryggbiff-bitar.
Det blev faktiskt väldigt gott och det var rätt enkelt att göra.

Men tillbaka till det viktigaste denna helgen, julfirandet hemma hos svärfar.
Eftersom Maria var och lyssnade på Lena PH, fick vi grabbar åka och fira en tidig jul. 
Grabbarnas morfar med familj ska iväg till fjällen över jul och ville därför fira med oss som inte ska åka med.
Grillat kött, potatisgratäng, avokadoröra, sallad och allt möjligt annat gott stod på bordet. 
Inte den "normala" jultallriken alltså. Men det var fantastiskt gott som alltid.

Efter kaffet var det dags för julklapparna och vi hade sådan tur att Tomten tittade förbi. 
Lion var väldigt nyfiken och var framme och pratade och kramade Tomten, men Lucas har samma relation till Tomten, som han har till Emils (i Lönneberga) pappa. Han är fullständigt livrädd.
Han sprang gråtande upp för trappan och när jag kom upp satt han där och var helt förtvivlad. 
Det var bara att sitta kvar och vänta till Tomten hade gått igen. Alla försök till att åtminstone sätta sig i trappan och titta var lönlösa.
Stackarn!!

Han fick sina paket ändå och det var väldigt populärt med den radiostyrda bilen. Kläderna tittade han knappt på, men han tyckte dom var väldigt fina när vi frågade honom idag.
Lion är glad för allt han får och han leker ändå helst med Lucas just nu, så det blir inte så mycket tjat där.






















Lucas är den stora idolen för minstingen i familjen just nu och allt Lucas gör, vill Lion också göra.
När Lion sedan vill göra något på egen hand, vill han väldigt gärna att "Ucas" ska titta på honom. 
Men "Bröderna bus" kan också vara väldigt mysiga mot varandra. På morgonen är det oftast kramar och väldigt gosigt när storebror kommer upp. 
För 9 ggr av 10, vaknar lillebror först. 

Lion hade ett tag väldigt svårt att sova på nätterna. Han kunde vakna flera gånger och dricka vatten eller bara vilja komma upp en liten stund. Det blev väldigt jobbigt, främst för Maria som oftast går upp på nätterna. 
Men efter Egypten-resan, verkar det som att han sover bättre och längre på morgonen. 5.30 har bytts mot 7.00 allt som oftast, vilket är grymt skönt. 
Lucas har inte börjat på dagis, eller förlåt, förskolan ännu (efter olyckan vill säga) och det lutar väl åt att vi håller honom till efter nyår, då lillbrorsan också ska börja på samma ställe, fast en annan avdelning.

Må bra mina vänner och hoppas att ni får en kanonvecka såhär innan jul. 

Tobbe é klar!!

- Vi är väldigt glada att få hit Tobias..
- Jag hyser stor respekt för Tobias och är glad över att få jobba med honom..
- Jag tror Tobias har alla möjligheter att bli älskad av fansen här..

Orden kommer från Lion Lucas, för året ny manager för Liverpool.
Fabio Borini och Luis Suarez är det tänkta anfallsparet, men Hysén ska vara backup och dessutom spela i de inhemska cuperna.
Säsongen 2012/13 gör Tobias Hysén 31 matcher, 13 mål och 4 assists i Premier League. 
Och så undrar folk varför jag aldrig tröttnar på Football Manager!!


Jag tror att min första kontakt med detta underbara spel var 1995. Min granne Jimmy eller om det möjligtvis var Dennis (vila i frid), hade köpt Championship Manager, det hette så då.
Jag var sjukt nyfiken på vad detta var för nåt. Jag hängde på grabbarna in och från den dagen var det över. Jag var fast!!
Det började så smått med att jag och min polare Daniel spelade på helgerna. Vi kunde sitta uppe hela nätter och spela, sova en stund och sen fortsätta.
Daniels favoriter var Leeds, som på den tiden hade ett fantastiskt lag, framför allt på CM.
Jag var alltid Liverpool såklart.
Vilka duster vi hade!!
Han vann tyvärr för det mesta, tack vare Harry Kewell och Anthony Yeboah!! Fan vad dom var bra på spelet ett tag..

Från att bara ha varit Liverpool och då Blåvitt, Häcken eller Djurgården, blev andra ligor intressanta.
Man hittade nya vägar att gå.
Werder Bremen, Porto, Stuttgart, Monaco, FC Köpenhamn, jag testade allt jag kunde komma över.
Infallsvinklarna blev fler och fler..

*Jag ville vara ett bra lag i en mindre liga, så jag kunde skrälla i Europa.
*Jag ville spela i en liga jag aldrig varit i förut
*Jag väljer ett lag i lägsta divisionen och ser hur långt jag kan ta mig

Det finns så mycket olika sätt att hitta ny motivation.
Ett tag tog jag ländera på spelet i bokstavsordning och var ett lag i varje land minst en säsong innan jag bytte eller fick sparken.
Den idén tog mig till Portadown på Nordirland och LA Galaxy i USA. Jag spelade inte i alla länder tyvärr, men jag hann med 3/4 i alla fall.

En revolution på spelet var när den gamla textremsan ersattes av 2D-grafiken. Herregud, så bra jag tyckte det var. Man kunde se hur spelet gick och hur målen kom till. Givetvis blev många mål exakt lika i början, men det kunde kvitta. Spelet hade tagit ett kliv upp tack vare detta.
När sedan 3D-grafiken gjorde entré var det ju helt fantastiskt. Helt plötsligt såg man ju verkligen vad som hände och det blev dessutom mer variation på matchbilderna.

Jag vet inte exakt när Championship Manager blev Football Manager, men jag vet att jag inte riktigt visste vad jag skulle tycka?

Skulle detta betyda slutet? Skulle spelet bli bättre? 

Svaret var enkelt och tydligt, jag fastande ännu mer och från den dagen var det som att klorna aldrig skulle släppa.

En gång kom jag på mig själv att förhandla med mig själv.
Jag var IFK Göteborg och Häcken samtidigt på ett av de tidiga spelen på 2000-talet.
Jag skulle givetvis köpa Tobias Hysén, som jag fortfarande alltid gör, till Blåvitt.
Men Häcken skulle ha 5 miljoner, jag fick prutat ner priset till 4 miljoner och var görnöjd. Ända fram till jag insåg att jag var Häcken också. Herregud vilken nörd jag är!!!

Vi hoppar fram till 2009 och mitt kanske bästa år i karriären, jag delade skytteligavinsten med Wanderson och fick pris som årets spelare i Allsvenskan. På riktigt alltså, det är det man måste tillägga när man spelar FM så som vi gör i Blåvitt.
Detta gjorde ju att mina värden på spelet sköt iväg uppåt, fan vad fiiint!! ha ha ha
16 i avslut, 17 i snabbhet, 15 i spel utan boll, jag var på väg mot toppligorna..
På spelet alltså..

Vi är några stycken som alltid sitter och spelar FM i bussen på väg till bortamatcher, på rummen, och när vi är på träningsläger på försäsongen.
Jag, Stefan Selakovic, Pontus Wernbloom och Mattias Bjärsmyr, var den första kvartetten i IFK, som verkligen spelade mycket, så vitt jag minns, det var i alla fall vi som lät mest.
På senare tid har det varit jag och "Sella" som gnuggat vidare, men han lämnar ju nu, vilket jag kommer ha sjukt jobbigt med nästa år, men det kommer jag ta i ett annat inlägg.
Med oss har vi fått Robin Söder och Jakob Johansson, den nya generationen.
Vi lär dom allt vi kan och delar med oss av vår kunskap och rutin.
"Bjärs" är nu tillbaka, vilket är skönt när "Sella" lämnar. Min f.d roomie blir min nya roomie.

- HULK är klaaaar!!, ropar "Sella" ut över hela bussen..
- För vilka då, frågar Hannes Stiller och tittar upp från sin bok.
- Spurs såklart, säger "Sella" med ett jätteleende över hela ansiktet.
- Fan vad fint, jublar Hannes, som också är Tottenham-fan..
- På spelet alltså, flikar "Sella" in..

Tystnaden bakifrån bussen säger allt, Hjalmar Jonsson och Erik Lund skrattar, dom har varit med förr.
Hannes orkar inte bry sig, han vet ju att det allt som oftast är spelet det handlar om, men just denna gången var det snack i verkligheten om just Hulk till Tottenham. Han muttrar nåt och läser vidare.

"Brrrrrr".. mobilen surrar till
Nytt MMS från Stefan Selakovic, jag vet exakt vad som kommer.
Filmen som rullar kan vara ett klipp på nån spelare som antingen gör bort sig helt, eller gör århundradets mål.
Oftast är det nåt sjukt roligt i alla fall. Det kan vara en värvning som är helt fantastiskt eller helt omöjlig.
Det jag lärt mig under alla år med Football Manager är att inget är omöjligt.

*Tobias Hysén har vunnit skytteligan i Premier League före Aguero och Rooney.
*Liverpool har vunnit Premier League.
*Francesco Totti gick till Liverpool som bosman
*Sverige vann VM
*England vann OS

För att avsluta detta, för jag hade nog kunnat skriva hur mycket som helst, så kan jag bara erkänna att
Football Manager är en stor del av mitt liv.
Det finns få saker i livet som kan göra mig så förbannad och arg, som när det inte går vägen, eller när det känns som om hela spelet "buggar" sig för att förstöra för mitt lag.
Baklängesmål i slutsekunderna, eller skador på fel gubbar. Spelare som tar röda kort helt i onödan. Fallgroparna är många. Och det känns i de tillfällena som om hela världen skrattar åt mig.

Jag spelar inte lika mycket på hemmaplan, som jag har gjort de senaste åren, men med två små killar hemma är det inte så lätt.
Jag har dock väldigt svårt att se att jag skulle tröttna på detta underbara spel. Det finns alltid nya infallsvinklar och är det någon där ute bland er läsare som har idéer om hur man ska hitta ny motivation, så dela gärna med er.
Jag är en Football Manager-nörd och dessutom en jävligt stolt sådan.

You´ll never walk alone!!!

PS: Jag vill också passa på att gratta mina syskon Charlotte och Anton som båda fyller år idag på Lucia.
Grattis på födelsedagarna. Storebrorsan älskar er!!

Idag har vi haft en bra eftermiddag hos familjen Hubert-Andersson.
Först pepparkakor och kaffe, med lite nybakat bröd till fikat.
Efter det var det fotbollssnack och lite umgänge innan vi till middag käkade Tacos.
Tack för en grym kväll!!

Det var trötta barn som landade hemma, Lion somnade på fem minuter och nu sitter Maria och läser  om hattar och fnattar för Lucas.
Själv ska jag sätta mig med ett glas rött och antingen spela Football Manager eller kolla Grimm. Får se vad det blir??
Ha en underbar helg alla ni som tycker -15 är alldeles för kallt.
Alla andra med givetvis..

Resan började med samling utanför Partillebo-hallen klockan 04.30 på lördagsmorgonen. 
Den forsatte i den kokande hallen i Flensburg där hemmalaget precis slagit ut Sävehof ur Champions League.
Iförd rosa peruk och med trummor som precis hade tystnat stod jag och njöt av stämningen. Vi hade förlorat slaget, men vunnit minnen för resten av livet. 
Jag vänder mig åt vänster och säger till mina resekamrater:
- Fan, detta är så sjukt coolt att fått vara med om..
Tobias Albrechtsson och Andreas Ungesson nickade och log.
Några år senare skulle dessa två herrar vara med och ta Sävehof vidare till slutspel i Champions League.
Återigen med en skrikande Hysén på läktaren, dock utan den rosa peruken.

Att det skulle bli Sävehof för mig var inte alltid givet. RIK dominerade svensk handboll, med spelare som Stefan Lövgren, Ljubomir Vranjes och Peter Gentzel, sopade dom allt som oftast rent i Elitserien.
Men jag tyckte det blev tråkigt att hålla på dom som alltid vann, så jag började leta alternativ.
Sävehof var alltid med och slogs, men var inte de dominanter som dom är idag.

Jag började gå till Partillebo-hallen först 2001 och det var egentligen inte handbollen som var viktigast då. Jag skulle dit med en kompis och träffa nån Maria, som de skulle fixa ihop mig med.
Jag trodde hela tiden det var en herrmatch vi skulle se och jag ska erkänna att det inte var damerna jag ville se.
Det lät jävligt fel, men ni förstår och det visade sig vara det bästa som hänt mig.
Maria heter nämligen Kaspersson i efternamn och har nu varit min flickvän i 11 år.
Vi har två söner ihop och att vi träffades från första början är mycket tack vare vår vän Anna, men också Sävehof...

Sidospår, vad jag ville få fram var att min "kärlek" till Sävehof, har växt med åren.
Maria spelade i Sävehof och jag fick förmånen att lära känna hennes kompisar Frida, Malin, Anna, Emmeli och deras pojkvänner. En utav killarna var Erik Fritzon, om inte Mr Sävehof, så i alla fall väldigt nära.
Vi började gå på matcher, såväl herrarnas som damernas.
Vi umgicks med vårt gäng och blev med tiden väldigt tighta. Detta gjorde att det blev ännu roligare att följa Sävehof.

I mitten av december 2004, var jag hemma på semester från Stockholm, där jag bodde på den tiden.
Det var min polare Håkan som frågade om vi inte skulle åka till Tyskland och kolla när Sävehof spelade Champions-league mot Flensburg. Sävehof hade vunnit hemmamatchen med 4 bollar, så det fanns en viss förhoppning om avancemang.
Sagt och gjort så följde vi med supporterbussen och på bussen fanns framtida storspelare som Tobias Albrechtson, Andreas "Ankan" Ungesson och jag tror att Victor Fridén var med också. Men hur som helst, var vi ett gött gäng som åkte. Dessa killar var inte mer än 16-17 år, men lovande juniorspelare som redan då var på väg mot A-laget.
A-laget som då innehöll storstjärnor som bl.a Jonas Larholm, Kim Andersson, Per Sandström och Janne Lennartsson.

Matchen i sig förlorade Sävehof med fem mål, vilket betydde att de var utslagna, men stämningen i hallen var magisk.
Jag har hört mycket om tysk handboll och matchen motsvarade alla förväntningar, det spelade inte ens nån roll att "vi" inte vann.

Det som började med ett missförstånd, har lett till att jag numera har ett favoritlag som har dominerat svensk handboll på både herr och damsidan de senaste åren.
Sm-gulden har avlöst varandra och Champions League-äventyren har avlöst varandra, med matcher mot Kiel, Barcelona, Atletico Madrid, Celje m.m.

Jag är tyvärr inte så närvarande som jag önskar vara längre, familjen och fotbollen får gå före, men SM-finalerna ser jag och alla matcher som visas på TV också.
Jag lyckas ta mig ner till Partillebo-hallen några gånger om året och det är alltid lika kul att vara där.
Det spelar egentligen ingen roll hur matchen slutar, jag är givetvis besviken om vi inte vinner, men jag är inte där för resultatet egentligen. Jag har lärt mig att min relation till Sävehof är på ett annat plan.
Jag får vara del av en förening som jag inte tillhör och aldrig har tillhört, men ändå tillhör på nåt sätt.
Och det är det fina med Sävehof, dom finns där oavsett om jag ser matcher på TV eller på plats, oavsett om det blir vinst eller förlust.
Det är min chans att vara supporter på ett alltid positivt sätt utan att låta det styra mitt liv.

Så till alla er därute som tillhör Sävehof eller på något sätt förknippar er med Sävehof.
Tack för att ni gör så att jag kan få känna mig delaktig..
Resan började för många år sedan och den pågår fortfarande.

Hejsan där ute i kylan eller var ni nu befinner er.
Jag lovade ju att berätta om mina tankar kring att vara supporter för er och det ska jag.
Men jag hade lite hybris och trodde att det skulle vara lättare än vad det visade sig vara.
Så därför kommer det dröja ett litet tag, men jag lovar att det kommer.