DET SOM SKULLE BLI EN EFTERLÄNGTAD SEMESTER MED VÅRA GODA VÄNNER, VISADE SIG BLI ALLT ANNAT ÄN JUST SEMESTER.

REDAN ANDRA DAGEN PÅ PLATS I MARSA ALAM, EGYPTEN, RAMLADE VÅR SNART 5-ÅRIGE SON LUCAS NER FRÅN ETT FÖNSTER.

EFTER RÖNTGEN VISADE DET SIG ATT EN FRAKTUR PÅ SKALLBENET, MED EN BLÖDNING SOM TRYCKTE MOT HJÄRNAN, SKULLE BLI TVUNGEN ATT OPERERAS BORT.
VÅR SEMESTER HADE FÖRVANDLATS TILL EN MARDRÖM...


Lördagen den 10 november

Dagen efter olyckan, efter tre timmar i ambulans hade jag och Lucas äntligen kommit fram till Hurghada där El Salam sjukhus låg.
Det var här Lucas skulle operera huvudet, HUVUDET!!
Vad var det som hade gått fel??
Vi satt ju och käkade mellanmål på Beachbaren i Marsa Alam och nu ska vi helt plötsligt lämna över vår sons liv i händerna på nån helt främmande läkare.
Jag bar in Lucas till operationsbordet, la ner honom, tänkte säga: Hej då, vi ses sen, men hann inte. Han sov redan. Jag gick ut till Maria och Lion och då gick det inte längre. 
Allt som hade hållits inne, all ångest, all panik och all rädsla kom ut på samma gång. Mitt barn, vårt barn!!!


Klockan var lite efter 16.30 den 9 november, när olyckan var framme. Lucas som normalt sett är väldigt duktig på att klättra, ramlade ner från ett fönster som var ca: 1,5-2m över marken. 
Allt gick så satans fort, ingen hann reagera förrän det var för sent.
Jag satt med ryggen mot och hörde bara dunsen när hans huvud måste slagit i marken.
Allt blev plötsligt väldigt kaosartat. Lucas blev dåsig och ville bara sova och vi kände hur paniken började komma.
Sjukhusets doktor fanns på plats och vi gick dit. Han tyckte det mesta såg ok ut och eftersom Lucas inte spytt eller tappat medvetandet, så fanns ingen anledning att tro det värsta. Men vi kände att nåt var fel. 
Efter korta samtal hem, pushade vi på doktorn att fixa röntgen på ett närliggande sjukhus. 
Tänk om vi inte gjort det!! Den tanken har slagit mig åtskilliga ggr den senaste veckan..

Operationen skulle ta två timmar och det är dom värsta timmarna i mitt liv.
Jag tror jag höll telefonen i handen hela tiden och bad att det inte skulle ringa förrän efter just två timmar. Allt innan det betydde problem.
Lillkillen var färdig efter två timmar..Allt hade gått bra...
Nu fick vi bara vänta på att Lucas skulle vakna, för att se om allt var som vanligt..

Idag är det måndagen den 19 november.
Vi sitter på flygplanet hem från Egypten, bredvid mig sitter Lucas med bandage runt skallen. Han kollar på Alladin, precis som han gjort flera ggr varje dag på sjukhuset den senaste veckan.
Han har återhämtat sig väldigt fort. Redan tredje dagen var han uppe och gick och ute i friska luften.
Han hann t.o.m bada innan vi åkte hem. Låt vara under enorm uppsyn av morfar och hans fru Pia.
Dom kastade sig på första bästa flyg ner när dom fick reda på vad som hänt.
Jag vet att alla våra föräldrar hade gjort samma sak, men denna gången var det dom och det finns inga ord som är starka nog för att tacka er.
I vissa stunder fick dom bära även oss, mig och Maria.

Min Maria har varit otroligt stark genom hela resan. Hon har fått ta stort ansvar med vår andre lille kille, mammig som han är.
Men även stöttat upp mig, när jag haft det jobbigt. För jobbigt har det varit.

Men nu är vi som sagt på väg hem, när detta kommer upp på bloggen blir det mitt första inlägg och då kommer vi redan vara hemma..
Kanske inte riktigt det man hade tänkt sig, men det blir en rivstart..

Tack alla ni där hemma, som med en massa sms och även direktkontakt, stöttade oss i våran tuffa period, det kommer behövas framöver också.

Ett jättestort tack till Falck Travel Care som styrde upp allting för oss. 
Helt underbar service och ett fantastisk stöd genom hela förloppet.
Tack även till Caroline och Björn som kom ner och tog med oss hem..

Tack till Fritidsresor som försökte hjälpa oss så mkt det gick..
Tack Daniel för att du följde med Maria och Lion i taxin till Hurghada.

Tack våra kära grannar som hjälpt till att passa huset och tagit in post. 
Och givetvis för grabbarnas kalendrar..

Det största tacket till familjerna Stiller och Selakovic för hjälpen med packandet, med Lion, med allt som måste varit svårt även för er. 
För allt ni hade gjort här hemma för oss när vi kom hem. Kärlek!!
Vi försöker igen nästa år. 


Må väl allihop och hoppas ni aldrig behöver vara med om nåt liknande.
Och för er som jag vet har varit med om värre, kärlek till er!!!

Kramar Tobbe.

37 kommentarer:

  1. För jävla illa det som hände din grabb och skönt att det redde upp sig.

    Men vad har hänt med ditt språk pöjk? Känns som du sjunkit några nivåer sedan du bloggade då och då på Baraben... Hade du någon som spökskrev där eller? Aja kul att du är tillbaka, synd att du inte är det på supporterbloggen dock...

    SvaraRadera
  2. Nja, detta var väl kanske inte så noga korrläst och kommer inte vara det heller. På baraben var det väl mer krönikor i bloggform, då ansträngde jag mig lite mer.

    SvaraRadera
  3. Välkommen till bloggvärlden, det ska bli ett sant nöje att följa dej/er!!

    Hade väl helst velat läsa om er underbara semester och slippa läsa om prinsen kamp, er mardröm! =/

    Va stark han har varit prinsen, ni med för den delen!!
    Det har runnit många tårar under denna tid, men i dag efter att få pratat med L om kameler å annat så brast det i rena glädjetårar. Älskade lilla onge om han bara visste hur oroliga vi alla varit inte minst ni!

    Kärlek till er <3

    SvaraRadera
  4. Hej Tobias

    Vilken mardröm du har gått igenom , det värsta som kan hända när ens barn far illa , man är så handikappad ,, skönt att operationen gick bra.
    Lucas är en stark kille , önskar han och hela familjen en riktigt God Jul.

    Min son Joakim var ute för en liknande händelse när han som Lucas var 5 år. Vi vaknade en natt av ett duns , sedan var det tyst , Joakim hade gått i sömnen och trillat ur sin loftsäng , som åkte ut dagen efter. Joakim fick en stor svullnad på huvudet och var medvetslös , men vi fick liv i han och ilfart till sjukhuset...som tur var hade han klarat sig undan med en kraftig hjärnskakning och en blödning som skulle ge sig med tiden. Joakim mår bra idag och älskar fotboll.

    Peter Ericsson f.d tränare LIF -82

    SvaraRadera
  5. Ohhhhh, holy shit.....
    Sicken mardröm. Man känner sig så attans maktlös. Tur att du hade stöd & kärlek runtomkring dig....
    Blev alldeles ifrån mig när jag läste ditt inlägg. Tur att allt slutade bra.

    SvaraRadera
  6. Som jag väntat...men ditt första inlägg hade jag kunnat vara utan, tårarna rann ner för mina kinder och det skar i mitt mammahjärtTutats att allt gick så bra och att ni alla mår bra. Hälsa familjen<3

    SvaraRadera
  7. Ni är båda starka personer men var rädda om varandra nu å pussa båda killarna från oss. Tjejerna pratade på dagis om att dem hade en kompis som blödde i hjärnan, det blev en väldig diskussion bland barnen å Emmy hälsar att alla barnen tyckte synd om Lucas. Kram igen

    SvaraRadera
  8. Din berättelse är gripande på alla sätt. När ens barn skadas så inser man snabbt vad som är viktigt. Jag kom in som supporter men blev snabbt en förälder.

    Ta hand om er nu och jag hoppas få se Lucas dundra in mål på GU efter matcherna igen.

    Mvh Fnyq

    SvaraRadera
  9. Usch vilket öde:-(härligt att allt gick vägen.
    Med vänlig hälsning, caroline(Kents sambo)

    SvaraRadera
  10. Vad glad jag blev när jag läste på fotbollskanalen att Tobias Hysén börjat blogga! (trots att jag egentligen är starkt kritisk till bloggar, speciellt när min fru läser ointressant dynga på div rosa tjejsidor. För baraben tex är ju ingen blogg, det är ju en fotbollssida! haha)

    Jag hade knappt kommit in på din sida ifrån länken förrän min glädje förbytts mot rädsla, skräck och medlidande. Jag har själv en dotter på 21 mån och jag trror att man måste vara förälder själv för att riktigt kunna sätta sig in i denna fasansfulla känsla.

    Tårarna var nära, men jag förstod att det ändå skulle bli ett så bra slut på eländet som det bara kunde bli eftersom du ändå valt att publicera texten. Men vilken lättnad tillslut!!!

    Ta nu hand om familjen och njut av ledigheten, för snart börjar träningen igen och då blir det till att svettas utav bara h-vete............................för Tobbe, ännu en sjundeplats är INTE ok! ;)

    Mvh
    Marcus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det e inte OK... Men tack för omtanken..

      Radera
  11. Vad tycker du helt ärligt om pappa Glenns litterära gärning till eftervärlen i boken "Ha det gött!" ?

    SvaraRadera
  12. Hoppas att allt är bra med er och lillkillen nu =)

    SvaraRadera
  13. Kan man ana hur jäkla jobbigt ni haft det! Värsta mardrömmen man kan tänka sig! Underbart att allt gått så bra som det gjort!

    // Linda

    SvaraRadera
  14. Å jävlar vilken mardröm och var riktigt jobbigt att läsa. Så skönt att höra att allt verkar ha gått bra och det värmer i hjärtat att höra om stödet ni fick. Som småbarns förälder så känner och lider man direkt med er. Ta hand om lillkillen!

    //Per & Lucas

    SvaraRadera
  15. Usch, en mardröm för framtiden för min del. Kul att se att du börjat blogga för dig själv, ska bli enormt intressant att läsa! Tråkigt att semestern inte gick som planerat, har själv varit i Hurghada och älskade staden nåt så fruktansvärt, trots att jag efter bara tre dagar råkade trampa på en stenfisk och blev omhändertagen av en förvirrad läkare som enbart kunde orden "Not worry, only stonefish, you get medication and not die". Inte lätt för en dåvarande 11-åring att höra.

    Hoppas allt blir bra och att Lucas en dag dyker upp i en Blåvit matchtröja. Ta hand om dig Son of a Glenn.

    SvaraRadera
  16. På ett ögonblicksverk så får man perspektiv på vad livet handlar om.
    Tråkigt bara att det alltid måste hände något för att man skall inse det.
    Gott att höra att det är/gick bra.
    Va rädda om er!

    Med vänlig hälsning,
    Daniel

    SvaraRadera
  17. Tobbe jag älskade din farsa när han spelade tamefan om jag inte älskar dig oxå du är välkommen till MFF vilken dag som helst har själv 2 barn så jag kan sätta in mig i hur ni kände er//Steff

    SvaraRadera
  18. Usch, trist läge. Det berör mig, då hände ändå "inget allvarligt".
    Hopppas att han och ni alla mår bättre!

    Du skriver bra, lär bli en blogg att följa!

    SvaraRadera
  19. Du är grym Tobbe!!

    SvaraRadera
  20. Grymt skönt att höra att det gick bra för Lill Valpen iaf!
    Krya på ER!

    //Byggan Levande Sittplats

    SvaraRadera
  21. Micke En blåvit skåning20 november 2012 kl. 07:24

    Hoppas Lucas är ok. Håller tummarna.

    SvaraRadera
  22. Hej Tobbe och Maria!

    Vad skönt att ni äntligen är hemma och att allt gått så bra!
    Vi har tänkt på er varje dag sedan olyckan var framme.

    Kramar från Leif & BM Stiller

    SvaraRadera
  23. Hej Tobias, Maria,Lion och Lucas! Skönt att höra att allt gick bra tillslut, frågade dagligen Hannes och Stefan hur det gick för er på sjukhuset El Salam i Hurghada.

    När jag träffa Maria i receptionen, gjorde det ont i hjärtatoch se hennes så orolig. Kände att det enda rätta var att följa med hon och Lion i taxin. Resan dit gick ju med bra,dom sov så sött båda två!

    Trots att taxi chauffören körde som ja, egyptier kör.Kan vi väl säga, vart lite orolig jag med i taxin.

    Vilken underbara söner ni har och önskar er all lycka i framtiden. Man kan säga att det löste sig ganska bra tillslut ändå. Glädje mig verkligen att läsa detta och höra att han är uppe på benen igen.

    Beklagar även med de 2 par skorna, vi hitta dom inte i rummet och hotellet hade dom inte. Har försökt att leta fatt på dom.

    Det var inte möjligtvis så att ni hade dom hemma?

    Ps. Tobias du är skyldig mig 20 egyptiska pund för bagagekillen.

    Skämt och sido. Hälsa Maria, Lion och Lucas så gott från mig. Daniel Pettersson Guest Relation på Lamaya Resort Marsa Alam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Daniel, kul att höra från dig. Du gjorde mitt liv lättare när du tog hand om min familj i taxin.. Skorna låg i en av väskorna, gömda i ett lönnfack hahha

      Radera
  24. Skont att allt gick bra!!

    SvaraRadera
  25. Bra att allt gick bra till slut. Måste varit en lättnadens andetag. En sådan händelse sätter andra saker i perspektiv och man växer även om det inte känns så.. Ta hand om er..

    och så.. roligt att du startat en blogg.. jag skall länka..

    SvaraRadera
  26. Skönt att all gick bra Tobbe, hade otrolig ångest ju längre jag läste tills jag såg att det blev ett lyckligt slut. //småbarns farsan!

    SvaraRadera
  27. Först av allt vill jag bara säga att det var skönt att höra att det gick bra, jag är själv småbarnsförälder så jag vet vilken otrolig ångest man får när det händer nåt oväntat med barnen.

    Men när kommer du tillbaks till landslaget då? Jag vet du inte blir yngre, men jag diggar din spelstil grabben och än kan du utvecklas! :)
    Enligt mig finns det inte många i landslaget som har din blick för löpningar/spelet och säga vad man vill, men du kan vara förbannat vass när du får chansen!

    Många anser att du inte lyckats nåt i landslaget, dock tycker jag inte heller att du fått en rättvis chans, jag menar, att få komma in från bänken när laget i sig är nere i en enorm spelsvacka i matchen är inte att få en rättvis chans anser jag. Det har enligt mig skett några gånger. Det finns nog inte många spelare som klarar av att prestera under sådana förhållanden. Men du har alltid visat ett jävla GO och alltid presterat det man kan förvänta sig. Som jag själv resonerat, när allt är åt helvete så kan man i alla fall ge järnet!

    Men jag tror på dig och tror du kan vara tongivande (som jag anser att Anders Svensson är) trots att du spelar i allsvenskan. Så se för fan till att jobba på nu så Ljusdalingen tar ut dig igen! Annars ska jag söka upp han på köpingen och säga några sanningens ord när han är hemma! ;)

    SvaraRadera
  28. Oj vilken gripande historia! Helt underbart att allt slutade så bra tillslut.....

    Grymt härligt att du börjat blogga med, väntar med spänning på fler inlägg, även om detta inlägg var oerhört skrämmande att läsa, men som tur var slutade bra :)

    P.s jag tycker verkligen inte ditt språk är dåligt i den här texten. Förstår inte hur man kan klaga på det liksom??....jaja men det är iallafall bara min åsikt!

    Sköt om dig nu o hälsa familjen.....ha det gött / Spiik

    SvaraRadera
  29. Åh fy så hemskt Tobbe! Vilken mardröm! Skönt att höra att allt slutade väl. Hoppas att ni får läka hela familjen i lugn och ro nu i juletider. Hälsa Maria och ta hand om er!

    Kram Johanna/Vardagskärlek (min inredningsblogg heter så)

    SvaraRadera
  30. Skönt att höra att han är ok trots allt. Förstår din oro och ångest över allt som hänt och jag kan erkänna att jag gick och var orolig i flera dagar för er skull. Jag och min familj var nämligen på plats på samma hotell som ni i Marsa Alam.
    Jag har nog själv aldrig blivit så rädd som några nätter efter eran händelse när vår 4 åriga dotter trillade ner för sängen mitt i natten med en duns. Hon fick tack och lov bara ett blått knä och jag önskar att er Lucas också bara hade fått det!

    Stor kram till dig och din fina familj.

    Mvh Madelen

    SvaraRadera
  31. Det finns inget värre när ens barn blir sjuk eller råkar ut för en olycka!! man önskar i det läget att det va en själv som råkade ut för olyckan eller blev sjuk! Då vill man ta all smärta och allt va detta innebär.Jag vet vad du gick igenom....men all väntan på svar,vad händer och kommer han bli frisk!!!! Min son har varit svårt sjuk och legat på sjukhus i två veckor. Det va min värst tid i mitt liv... Men nu är han en pigg och glad 13årig som spelar fotboll och innebandy. :-)

    Härligt att läsa att lill killen mår bra och är på bena igen! :-))-
    och alla i er familj!
    Stryker kramar till er

    SvaraRadera